Jag har valt att undvika komjölksprodukter, från början var anledningen att min yngste son fick en massa eksem när han åt eller drack komjölksprodukter. Sedan när jag har insett att jag mår mycket bättre utan komjölk även jag så har inte valet varit så svårt vad gäller att ha det i kosten eller inte.

Att vi skulle få brist på kalcium om vi undviker komjölk tror jag inte, eftersom vi är det land i världen som har mest benskörhet, och samtidigt tillhör vi de länder som har högst intag av komjölksprodukter. Det är snarare balansen kalcium-magnesium-d-vitamin som är viktigt. Har man inte tillräckligt med d-vitamin i blodet så tas ändå inget kalcium upp, hur mycket kalciumberikad komjölk man än dricker.

Vi dricker för övrigt kalciumberikad havremjölk här hemma, den varianten finns ju också. Och mycket spenat, nötter och frön. Det borde räcka för att vi ska få i oss tillräckligt av både kalcium och magnesium. D-vitamin däremot äter vi som tillskott. Tidigare år har barnen fått d-droppar, men den de rekommenderar från BVC innehåller ett konserveringsmedel som jag är skeptisk till så jag har istället köpt Disney’s d-droppar (helt utan konserveringsmedel). De verkar dock vara slut överallt just nu, så därför har jag istället öppnat d-vitamin kapslar och blandat det i smoothien till barnen.

I början, när vi plockade bort mjölken, var det lite knepigt att lösa vardagen UTAN någon som helst mjölk. Jag var van att ha grädde i köttfärssåsen, creme fraiche på laxen i ugnen, och självklart mjölk i glasen till barnen. Så jag ska villigt erkänna att det var en övergångstid där vi åt ganska ensidigt. Vi var så vana att äta mjölkprodukter. Men nu, nu har vi vant oss av med det. Jag har kommit fram till att man inte måste ha sås till allting. Det är också en vanesak, man tänker att självklart måste vi ha sås till maten. Men det måste man inte! Numera gör jag lax i folie i ugnen med citron o kryddor, och där bildas tillräckligt med ”sås” för att maten sedan inte ska bli torr att tugga. Om vi ändå vill ha något extra på potatisen, så använder vi citronolivolja. Och köttfärssåsen blir precis lika bra utan grädde, ja nästan godare skulle jag vilja säga! Och barnen kan ju självklart dricka vatten till maten. Man hittar sina lösningar längs vägen när man väljer ett komjölksfritt liv, det gör du också om du väljer den vägen!

Att fundera ut vad som ska ätas till middag, och sedan stå o laga det – det är en utmaning för de allra flesta småbarnsföräldrar. Fantasin tryter, likaså orken och inspirationen. Barnen är kanske så hungriga att de bara MÅSTE få i sig någonting på momangen, de klarar kanske inte av att vänta de 30 (eller mer) minuter det tar att få fram middagen på bordet. Jag brukar försöka lösa det genom att 1. Ge dem vatten att dricka, fyller ut magen lite grann 2. Ge dem någon frukt eller grönsaker skurna i stavar/bitar. Sen kan det ju vara bra att göra mycket mat på en gång så kan man äta resterna till middag dagen därpå, så sparar man lite tid på det.

Om man har lust att göra långkok så kanske man ska spara det till helgen när man har lite mer tid till förfogande. Vi vill inte att barnens blodsocker ska dala allt för mycket – det resulterar lätt i en orgie av gnäll och tårar = inte kul.

Tipsa gärna hur ni löser stunden innan middagen